Idag är det den 25 februari 2017.
Igår var jag på andra kontrollbesöket efter operationen som var i slutet av oktober 2016. Allt ser bra ut. Jag är cancerfri.
En liten röst långt inom mig säger att faran inte är helt över. Annars skulle jag väl inte behöva uppföljningsbesöken flera gånger per år?
Tumören var 9 cm stor och hade börjat växa in i livmoderväggen. Men inte tillräckligt långt. Hade den nått halvvägs in i muskelväggen som är 25 millimeter tjock, hade jag behövt cellgifter. Nu slapp jag det.
Jag är en av de lyckligt lottade. Jag är inte den femte kvinnan. Hon som dör av sjukdomen. En av fem.
