"... ta med en anhörig"

Del 1. Måndag 3 oktober 2016 kl 11:51:
- Hej, det är från Kvinnokliniken.
- Ja, hej?
- Du har fått en tid hos dr M.K. imorgon klockan 9:45 för att diskutera provsvaret.
- Jaha... okej... jag ska bara notera här.

Jag hade frågan på tungan: varför ett samtal med läkaren, på plats på sjukhuset. Varför inte ett telefonsamtal. Det var ju bara ett rutinprov som togs i samband att jag sökte för mina kraftiga mensblödingar. Visserligen verkade de börja avta men en dag blevjjag tvungen attjag gå hem från jobbet för det blödde igen byxorna. Några tabletter skulle väl få ordning på det.

Men jag frågade inte. En känsla sa mig att jag inte hade fått något svar och då var det bättre att inte veta.

- Ja, det är viktigt att du kommer. Och det är bra om du kan ta med dig en anhörig.

Där var det.

Bekräftelsen på den första känslan.

Adrenalinet rusade under några sekunder som sockerdricka i kroppen.

Sedan ringde jag min syster.

FORTSÄTTNING FÖLJER 》》》

Väntan

18 oktober 2016: Idag ser min läkare bilderna från datortomografin. Enligt min kontaktsköterska ska läkaren ringa mig idag. Nu är det riktiga oron här till slut. Mitt lugn och oberördhet var för goda för att vara sanna.

Jag har mejlat kontaktsköterskan som mejlade tillbaka att dr M.K skulle ringa mig senare på dagen.

Det gör hon inte. Vid 20-tiden slappnar jag av. Jag behöver inte uppleva ett dåligt besked. Inte idag.